- Project Runeberg -  Råd och anvisningar till Sverges insjöfiskare /
4

(1901) [MARC] Author: Carl Gustaf Cederström - Tema: At Sea, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Om medlen att förekomma fiskens kväfningsdöd vintertiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 ANVISNINGAR TILL SVERGES INSJÖFISKARE. man af gammalt föreskrifvit att upphugga vakar, så många och så stora, som möjligt, men detta är för ändamålet otillräckligt och erfordrar dessutom ett drygt arbete, då isen är tjock; framför allt uppstår härvid synnerligt stor svårighet att hålla vakarna fortfarande öppna. Man har för sådant ändamål försökt, men utan framgång, att i vaken nedsätta halmkärfvar äfvensom att betäcka vaken med glest lagda bräder eller att öfver densamma uppföra ett skyddstak. Denna metod, som dessutom endast är användbar vid små vakar, har befunnits oduglig att förhindra vakars igenfrysning. Vidare har man försökt att medels en smidesbälg genom grofva slangar inblåsa luft i vattnet under isen. Denna metod är kostsam och svår eller omöjlig att allmänt använda, då bälg och slangar endast sällan stå fiskaren till buds; den är alltså otillfredsställande, ty medels densamma kan väl en jämförelsevis ringa mängd luft tillföras vattnet, men afgång för de giftiga gaserna ej beredas. På allra sista tiden har lyckligtvis en både billig och säker metod påfunnits att såväl tillföra vattnet luft, som att lämna aflopp åt de kväfvande gaserna, och denna metod erbjuder så mycket säkrare utsikt till framgång, som den består i ett troget efterliknande af naturens egna skyddsåtgärder. Vid större fjärdar af våra insjöar finna vi snart sagt aldrig att fisken drabbas af kväfningsdöd, minst i sådana sjöar, som Venern och Vettern, hvilka endast ytterst sällan fullständigt isbeläggas, utan där i regel finnes i midten en isfri vattenyta. Äfven i mindre fjärdar inträffar knappast sådan kväfning af fiskar, blott fjärdens förbindelse med sjön är oförhindrad. På dessa fjärdar se vi att s. k. råkar årligen uppstå; dessa råkar intaga år ifrån år ungefär samma sträckning: de utgå från någon klippudde eller från något klippigt skär och gå till en annan dylik udde eller annat dylikt skär och därifrån ofta utåt sjön, vanligen ända ut till närmaste öppna vatten. Dessa råkar uppstå under väldigt dån, än liknande aflägset åskdunder, än explosionsartat, liknande kanonskott. Att det är utströmmande gas, som åtminstone delvis vållar detta dån, är påtagligt. Större och mindre sprickor i isen gå från närliggande klippuddar ut till dessa råkar, i hvilka på stycken af större eller mindre längd öppna vattnet ligger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:42:18 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/radinsjofi/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free