Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Om medlen att förekomma fiskens kväfningsdöd vintertiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ANVISNINGAR TILL SVERGES INSJÖFISKARE.
man af gammalt föreskrifvit att upphugga vakar, så många
och så stora, som möjligt, men detta är för ändamålet
otillräckligt och erfordrar dessutom ett drygt arbete, då isen
är tjock; framför allt uppstår härvid synnerligt stor svårighet
att hålla vakarna fortfarande öppna. Man har för sådant
ändamål försökt, men utan framgång, att i vaken nedsätta
halmkärfvar äfvensom att betäcka vaken med glest lagda
bräder eller att öfver densamma uppföra ett skyddstak.
Denna metod, som dessutom endast är användbar vid små
vakar, har befunnits oduglig att förhindra vakars
igenfrysning. Vidare har man försökt att medels en smidesbälg
genom grofva slangar inblåsa luft i vattnet under isen.
Denna metod är kostsam och svår eller omöjlig att
allmänt använda, då bälg och slangar endast sällan stå
fiskaren till buds; den är alltså otillfredsställande, ty
medels densamma kan väl en jämförelsevis ringa mängd
luft tillföras vattnet, men afgång för de giftiga gaserna
ej beredas.
På allra sista tiden har lyckligtvis en både billig
och säker metod påfunnits att såväl tillföra vattnet luft,
som att lämna aflopp åt de kväfvande gaserna, och denna
metod erbjuder så mycket säkrare utsikt till framgång,
som den består i ett troget efterliknande af naturens egna
skyddsåtgärder.
Vid större fjärdar af våra insjöar finna vi snart sagt
aldrig att fisken drabbas af kväfningsdöd, minst i sådana
sjöar, som Venern och Vettern, hvilka endast ytterst sällan
fullständigt isbeläggas, utan där i regel finnes i midten en
isfri vattenyta. Äfven i mindre fjärdar inträffar knappast
sådan kväfning af fiskar, blott fjärdens förbindelse med
sjön är oförhindrad. På dessa fjärdar se vi att s. k. råkar
årligen uppstå; dessa råkar intaga år ifrån år ungefär
samma sträckning: de utgå från någon klippudde eller från
något klippigt skär och gå till en annan dylik udde eller
annat dylikt skär och därifrån ofta utåt sjön, vanligen
ända ut till närmaste öppna vatten. Dessa råkar uppstå
under väldigt dån, än liknande aflägset åskdunder, än
explosionsartat, liknande kanonskott. Att det är
utströmmande gas,
som åtminstone delvis vållar detta dån,
är påtagligt. Större och mindre sprickor i isen gå från
närliggande klippuddar ut till dessa råkar, i hvilka på
stycken af större eller mindre längd öppna vattnet ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
