Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om inplantering af kräftor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ANVISNINGAR TILL SVERGES INSJÖFISKARE.
hvarandra liksom fältstenarna på en stadsgata, eller på slät
bärgsbotten lyckas icke: kräftan finner där hvarken behörig
tillgång på föda, ej häller behöfligt skydd. Nödgas man
för kräftplantering använda sandstrand, kan denna, blott
den är försedd med nödig växtlighet, upphjälpas hvad
tillgång till skydd beträffar genom utläggande på bottnen af
en mängd kullerstenar, söndriga tegelpannor eller
tegelrör, stubbrötter eller försänkta risknippor. Finnes på en
sådan lokal blott växtlighet, så kan den användas under
förutsättning af att skydd på ofvannämda sätt beredes.
Lös dybotten är mycket ofördelaktig, ty då kräftan går
fram öfver densamma för att söka föda, uppröras fina
dypartiklar, som inkomma i kräftornas gälar och där vålla
skada. Utan de nämda smådjuren och åtskilliga växter
förtär kräftan med begärlighet lefvande eller döda fiskar
och groddjur äfvensom kött af fåglar och däggdjur; flådda
grodor och ekorrekött lära i synnerhet vara i hennes
smak. Därjämte är hon en svår romätare. Uppgiften att
kräftan skulle förtära as eller skämt kött af fiskar eller
högre djur är uppenbart oriktig; hon är i sådant fall
långt mera granntyckt än hennes samsläktningar i hafvet,
krabborna. Hvarje kräftfiskare vet ock ganska väl, att
därest han ej flitigt förser sina kräftburar med färskt bete,
så fånga de ej. En omständighet af synnerlig vikt för
kräftodlingens framgång är att vattnet måste vara fritt
från skadliga affallsämnen; kräftan är i detta afseende
mycket känslig, i högre grad, än någon fiskart; hon dukar
också under för vattenförgiftning förr än någon fisk. Att
utplantera kräftor i ett vatten, som är besmittat med
tjärämnen eller gasvatten från järnvärken, med
pappersaffall från sulfitmassefabrikerna, med natronlut från
pappersbruken eller med krita, stinkande af svafvelväte från
sulfitmassefabrikerna är fullkomligt lönlöst.
Det har ej sällan iakttagits att kräftor utsatta i för
dem otjänligt vatten ur detsamma tagit sin tillflykt upp
i strandens buskar och lägre träd.
Äfven om kräftodlaren med tillbörlig omsorg och
urskillning valt lokal för kräftornas inplantering, så kan
ändock försöket lätt misslyckas, därest han ej med
noggrannhet tillser att kräftornas utsättande eller utsläppning
sker på lämpligt sätt. Själfva utsättandet i vattnet är
nämligen ej utan sin våda för kräftorna. När dessa under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
