Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Om åtgärder för fiskets befrämjande, nödiga vid sjösänkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ÅTGÄRDER FÖR FISKETS BEFRÄMJANDE.
23
Löfträds-sänkvase bygges sålunda, att ett antal - 6 till 8
löfträdsbuskar eller unga träd hopfästas med
rotändarna, hvilka belastas med sten, hvarvid träden eller
buskarna bilda en cirkel med rotändarna i midten och
topparna utåt.
Jag har så utförligt, som här skett, beskrifvit de olika
sätten att bygga och utlägga risvasar, emedan
vasläggning är den åtgärd som allrasäkrast befordrar fiskens
trefnad och förökelse, vare sig det gäller sjöar i
allmänhet eller sänkta sjöar.*) För de sistnämda sjöarna är
vasläggning ett oeftergifligt villkor för fiskets förbättring,
ty därigenom skaffas genast ersättning för de förstörda
lekplatserna, medan däremot lekplatsers nybildning genom
naturens egen åtgärd fordrar lång tid, vanligen flera eller många år.
Hvad slutligen beträffar rengöring af stengrund, så
förhåller sig därmed på följande sätt. Mörten, hvars lek
varit lättast att iakttaga, uppsöker för leken stengrund
antingen på grundt vatten i sjön eller ock helt nära
stranden, mot hvilken han ofta tränger sig så nära upp, han
kan komma, och lägger där sin rom, som genast hårdt
fäster sig på stenarna. Sådana stenar, som äro
slambetäckta och bevuxna med små alger, skyr han därvid och
låter sin rom företrädesvis på ljusa, slamfria stenar.
Som just de stenar, som ligga i strandbrädden äro
af vågsvallet bäst rengjorda från slam, förklaras häraf
mörtens benägenhet att tränga sig intill stranden. Om
rommen fäster sig på en af alger bevuxen sten, dödas den
inom få dagar. Det är således af vikt för att vinna lyckligt
resultat af mörtleken att lekplatsernas stenar äro fria från
slam och alger. Detta åstadkommes helt enkelt på det sätt,
att man någon dag före mörtens lek, och tiden för denna
är af hvarje fiskare väl känd, öfverfar lekgrundens stenar
med en styf kvast, fäst på lagom långt skaft, hvarvid
slam bortföres och algerna bortskrapas.
När vid en sjösänkning de gamla lekgrunden blifvit
torrlagda, bör därför närmast belägna stengrund utmed
den nybildade stranden behandlas på nämda sätt kort
före mörtleken. Idens, stäflingens (stämmans) och aspens
lek har väl hittills, mig veterligen, ej lika noga iakttagits,
men sannolikt är att dessa fiskar i afseende å val af
*) Se härom C. Cederström, Om insjöfisket och insjöfiskaren;
Verdandis småskrifter N:o 76. Pris 15 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
