Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8—9. Elokuu—Syyskuu — Augusti—September - Åskfaran vid antenner för radiomottagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RADIO N:o 8 — 9
108
förbättra saken kan man då för mottagningen ersätta jordledningen med ett s. k. balansnät, i det
man under antennen på ringa höjd över marken
uppspänner några isolerade koppartrådar och förenar dem med mottagarens jordklämma. För åskfarans skull måste man dock ha en jordförbindelse
och, då apparaten icke är i bruk, jorda både antenn och balansnät. Att jordledningen icke blir
god, spelar härvid mindre roll, under förutsättning
att inga föremål i omedelbar närhet äro bättre
jordade än antennen.
En illa utförd eller illa förbunden antenn utgör
under åskväder en fara, även om den icke träffas
av blixten. Slår nämligen åskan ned i grannskapet, induceras kraftiga strömmar och spänningar
i närbelägna antenner, så att dessa i mindre skala
avspegla samma förhållanden, som inträda vid åskslag i själva antennen. Verkningarna äro givetvis
i detta fall svagare, men samtidigt är sannoligheten
för att något dylikt skall inträffa tydligen så mycket
större, vilket ytterligare understryker nödvändigheten att alla antenner skulle göras åsksäkra. Jag
har själv erfarenhet av att icke jordade antenner
under åskväder kunna ge mer än decimeterlånga
gnistor till jordade föremål. I litteraturen finnes
även omtalat, huru antenner och liknande anordningar, såsom linbanor, kablar för handdrivna färjor o. dyl. framkallat svåra smärtförnimmelser och
t. o. m. medvetslöshet hos personer, som vidrört
desamma, då blixten samtidigt slagit ned på något
avstånd. Företeelser av detta slag kräva dock inga
särskilda försiktighetsmått; är antennen utförd så
att ingen skada inträffar, om blixten passerar genom
densamma, så kan icke heller dessa sekundära åskfenomen medföra någon fara.
Emellertid kan en antenn även då icke blixten
slår ned erbjuda vissa faror. Ett visst spänningstillstånd i luften kan nämligen framkalla en spänning mellan en isolerad antenn och jorden, och
denna spenning kan förorsaka gnistor och urladdningar, som kunna skada apparaten, om denna är
inkopplad. Personfaran är väl icke synnerligen
stor, då antennens kapacitet och gnistans energi
även vid hög spänning är ringa. Men då olika
personers känslighet för elektricitet och vidare en
nervös chock lätt kan bli följden av en oväntad
elektrisk stöt, kan man kosta på sig vissa försiktighetsmått. Det första är att alltid ha antennen
jordförbunden, då mottagning icke pågår. Vidare
bör antennen icke heller under mottagning vara
isolerad från jorden. Detta beror på mottagarens
konstruktion; är densamma utförd med seriekondensatorn, så att ledande förbindelse icke förefinnes
mellan antenn- och jordklämmorna, kan man icke
alltid tillmötesgå detta önskemål. I stället begränsar man då den spänning som antennen kan an-
taga med en säkerhetsgniststräcka, vanligen i form
av s. k. vakuumåskskydd, som består av en evakuerad glastub innehållande ett par spetsar med
mycket litet gap, av vilka den ena förbindes med
jorden och den andra med antennen. Växer antennens spänning utöver ett visst, jämförelsevis
obetydligt värde, utjämnas den genom att en gnista
slår över mellan spetsarna i åskskyddet. En s. k.
glimljuslampa är även användbar för detta ändamål.
Även där man icke av de skäl jag nyss angivet,
bör ha ett vakuumåskskydd inkopplat under mottagningen, kan detta väl försvara sin plats. Om
man nämligen skulle glömma att jorda antennen
efter slutad mottagning, borttager åskskyddet nästan
fullständigt riskerna härav. Det verkar med hänsyn till åskan nästan på samma sätt, som om antennen verkligen vore jordförbunden. Ett gnistgap
av så små dimensioner verkar nämligen mycket
mindre hindrande för en blixt eller för en av en
blixt i grannskapet framkallad strömstöt i en antenn än exempelvis en tvär krök på antennledning
eller jordledning. I Amerika använder man t. o.m.
synnerligen ofta åskskydd utan någon antennomkopplare, så att antennen aldrig direkt jordförbindes. Dock brukar man i så fall ha en knivströmbrytare, varmed man efter slutad mottagning från-
Fig 3. Lämplig anordning med åskskydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
