Radio-Amatören / 1924 / N:r 2, 1 maj / 58 (1924-1928) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om högfrekvensförstärkning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har till följd, att impedansen Z aldrig blir =
oändligheten. Följaktligen uppstå även små variationer
i anodströmmen, varför förstärkningsresultatet blir
i någon mån försämrat.

Den avstämda anodkretsen kan även kombineras med
transformatorkopplingen, t. ex. på följande sätt
(fig. 5):

Fig. 5. Induktivt kopplad anodkrets.

Här är "anodkretsen" endast induktivt kopplad,
till anoden, vilket icke innebär någon principiell
ändring under förutsättning att kopplingen
är mycket fast. Denna anordning, som begagnas
bl. a. för den amerikanska "Neutrodyn"-mottagaren
(härvid gäller det prickade ledningsschemat),
påstås vara fördelaktigare än den analoga koppling,
där primärkretsen är avstämd. Vinsten, man erhåller
genom att induktivt koppla den avstämda anodkretsen
med gallerkretsen, är den, att man genom att välja
ett omsättningstal större än 1 hos transformatorn
kan upptransformera variationerna och härigenom ernå
större förstärkning. Spolen P kan för kortvågig
rundradio exempelvis ha 15 varv och spolen S 70
varv. Lindningarna böra täcka varandra väl och
"gängas" i samma riktning.

Utom de nu nämnda kopplingarna, finnas andra mera
komplicerade såsom t. ex. med både primär- och
sekundär avstämning. De ha emellertid i detta
sammanhang mindre intresse.

Gemensamt för alla kopplingar med avstämd anodkrets
är, att de begagnade vridkondensatorerna böra vara
försedda med finreglering emedan resonanskurvan
till följd av det ringa ohmska motståndet är mycket
spetsig.

Till bedömande av den i varje särskilt fall
lämpligaste förstärkningsanordningen torde härjämte
följande synpunkter böra beaktas.

Motståndskopplingen är fullt aperiodisk och
skulle sålunda funktionera på samma sätt för alla
våglängder. Det har emellertid visat sig, att den
icke är effektiv vid korta vågor (under 1,000 m),
förmodligen beroende på, att läckkapaciteten dels
mellan galler och anod, dels mellan de hopbakade,
ledande partiklarna i motståndet (silitmotstånd)
shunta bort en stor del av spänningsvariationerna
hos anoden.

Dessutom tillkommer även den olägenheten vid flera
motståndskopplade lampor i följd att man för att
kunna hålla reda på gallerspänningen måste genom
läckmotstånd förbinda de eljest isolerade gallren
med någon punkt av glödströmskretsen. En sådan
förbindning, som eljest icke skulle vara nödvändig
(annat än för detektorlampan), åstadkommer givetvis
förluster i onödan.

Fördelen med motståndskopplingen är å andra sidan
den, att många lampor kunna kopplas i följd utan
komplikation av inställningen, varför denna koppling
i själva verket kan ge mycket goda resultat.

Induktanskopplingen samt transformatorkopplingen
kunna betraktas som semiaperiodiska och kräva som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>