Radio-Amatören / 1924 / N:r 2, 1 maj / 57 (1924-1928) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om högfrekvensförstärkning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig om, att en ström i riktningen 1—2 (se fig. 2)
ger samma magnetiska polaritet, som en ström i
riktningen 3—4. Dessutom är det viktigt — speciellt om
transformatorn är utförd med två enkla lindningslager,
lagda direkt på varandra — att kapaciteten mellan
lindningarna belastar transformatorn i så ringa
grad som möjligt. Detta uppnås på så sätt, att bägge
lindningarna gängas åt samma håll ("lindas i samma
riktning").

Fig. 3. Rejektorkoppling.

Den avstämda anodkretsen lämnar i sin enklaste
form (fig. 3) en rent kapacitiv överföring av de
högfrekventa svängningarna till efterföljande
lampas galler. Kapaciteten C₁ har givetvis som
vid transformatorkopplingen endast till uppgift
att hindra gallret att antaga anodspänningens
potential (blockkondensatorverkan). Den kan
vara av storleksordningen 300 cm. För att inse,
hur anodkretsen kan fylla sin uppgift, måste
man ställa upp för sig det matematiska uttrycket
för växelströmsmotståndet (impedansen, Z) hos ett
system bestående av en kapacitet C och en induktans
L. Betecknas vinkelfrekvensen hos växelströmmen
med ? (? = 2 ? ^. period-talet) kan man lätt visa,
att detta uttryck blir

Z = L/(C (1/? — ?L))

om det ohmska motståndet försummas.
Om nu kretsen är i resonans med
den yttre frekvensen och sålunda

1/?C = ?L,

blir uttryckets nämnare = 0 och Z blir oändligt
stort. Den avstämda anodkretsen verkar sålunda som ett
oändligt stort motstånd mot variationerna i anodström,
varför denna ström blir fullt konstant. Spänningen
hos punkten P (se fig. 3) kommer sålunda att vid ett
litet tillskott i gallerspänningen minskas med det
belopp varmed anodspänningen skulle ha behövt minskas
för erhållande av oförändrad anodström.

Fig. 4. Karakteristikens variation vid rejektorkoppling.

Om V är effektivvärdet av spänningsvariationen på
gallret (fig. 4 = 1 volt) kommer potentialen hos
anoden att variera med effektivvärdet 60—50 = 10 volt,
eftersom anodströmmen är konstant. I verkligheten är
emellertid det ohmska motståndet hos induktansen icke
försumbart, vilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>