Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Resonanskretsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R,-som parallellresonanskretsen uppvisar vid resonans, Q-värdet, och
den reaktans X vid resonansfrekvensen som induktansen eller kon-
densatorn har (de har ju exakt samma reaktans vid resonansfrekven-
sen). Detta samband är lika enkelt som Ohms lag. Det lyder
REKO
Man multiplicerar sålunda helt enkelt reaktansvärdet för endera kom-
ponenten i kretsen med Q-värdet och därmed får man direkt fram
den resistans som kretsen uppvisar vid resonansfrekvensen.
Exempel: Reaktansen för induktansspolen eller kondensatorn i en
parallellresonanskrets är=1 000 ohm. Q-värdet är 100. Resistansen
vid resonansfrekvensen är då 1 000 - 100 = 100 000 ohm = 100 kohm.
Fig. 10.4 visar schematiskt hur en resonanskrets uppträder vid olika
frekvenser. Vid resonansfrekvensen fungerar kretsen, som redan
nämnts, som en resistans R som är = QX. Vid låga frekvenser är det
induktansspolen som dominerar och man kan då helt enkelt ersätta
kretsen med enbart induktansspolen i avstämningskretsen. Vid höga
frekvenser däremot är det kondensatorn som dominerar och där kan
man bortse från inverkan av induktansspolen; vi kan ersätta resonans-
kretsen med enbart kondensatorn.
Låt oss nu tänka efter en smula. Hade vi 1 kretsen haft endast en
induktansspole, skulle vi haft en reaktans i kretsen som ökat med
frekvensen, dvs. reaktansen hade förlöpt efter kurva A i fig. 10.4.
Hade vi enbart haft en kondensator, skulle reaktansen förlöpa enligt
kurva B i samma fig. Nu när dessa element ligger parallellkopplade,
får vi vid resonansfrekvensen en kraftig höjning av kurvan, det upp-
träder en ”resonanstopp”.
Genom att hålla denna fig. 10.4 i minnet är det en enkel sak att
göra klart för sig hur en parallellresonanskrets i själva verket funge-
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
