Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Konsten att blanda signaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Konsten att blanda
signaler
I del 1 av denna bok beskrivs en enkel kortvågsmottagare bestående
av ett återkopplat HF-steg + detektor + lågfrekvensförstärkare. Det-
ta är en rätt effektiv kortvågsmottagare, som man kan ha mycket
glädje av. Det skall emellertid inte fördöljas att man med denna mot-
tagare inte får så hög känslighet och inte heller så hög selektivitet
som önskvärt är, med hänsyn till den stora trängseln på rundradio-
och amatörbanden på kortvåg. För att uppnå högre känslighet och
bättre selektivitet måste man ta till en annan mottagartyp: super-
heterodynen. |
Orsaken till den otillräckliga selektiviteten i den tidigare beskrivna
mottagaren är att man inte vid kortvågsfrekvenser kan få fram kret-
sar som har tillräckligt högt Q-värde för att bandbredden, som ju
bestämmer mottagarens förmåga att skilja på närliggande stationer,
skall bli tillräckligt snäv. Se kap. 10 och 13 i del 1. I en rak mot-
tagare förstärker man ju direkt den från antennen mottagna frekven-
sen, som på kortvåg är så hög som 15 MHz—30 MHz. För att få
en bandbredd av exempelvis 1500 Hz skulle man behöva arbeta
med kretsar med Q-värden omkring 10 000, ett helt enkelt omöj-
ligt värde.
I superheterodynen undviker man denna svårighet genom att trans-
formera signalfrekvensen till en fast frekvens, den s.k. mellan-
frekvensen. Fig. 3.1 visar ett blockschema för en superheterodyn
eller ”super” som man säger. Man blandar här inkommande signa-
len, ”signalfrekvensen” fs, med en signalspänning som alstras i ett
s. k. lokaloscillatorsteg. Detta steg fungerar som en liten radiosän-
dare 1 miniatyr; det alstrar en signalspänning (benämnd ”oscillator-
spänning”) av samma slag som inkommande signalspänningen men
av annan frekvens, fo. De båda signalspänningarna, dels den in-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
