Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Konsten att blanda signaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt liten bandbredd med rimliga värden på kretsarnas Q-vär-
de. Ju lägre mellanfrekvens man väljer, desto snävare bandbredd
och högre selektivitet kan man få fram.
Nu vill man ju ha en mottagare som kan avstämmas inom ett helt
frekvensband, och därför måste man med särskilda konstgrepp se till
att man får fram konstant mellanfrekvenssignal när man ändrar
mottagarens avstämning. Det gör man genom att se till att mot-
tagarens lokaloscillator avstäms till en frekvens som ständigt ligger
på ett avstånd = mellanfrekvensen från den mottagna signalens fre-
kvens. Om man exempelvis har mellanfrekvensen 455 kHz måste
man ha lokaloscillatorfrekvensen löpande på 455 kHz över (eller
under) den mottagna signalfrekvensen. Vid t. ex. 15 MHz — 15 000
kHz kan oscillatorn ligga på 15,455 MHz = 15 455 kHz. Skillnaden
i frekvens mellan de båda signalerna blir då just 455 kHz.
Principen för en superheterodynmottagare är sålunda den att man
överför eller transponerar den mottagna signalfrekvensen till en fast
mellanfrekvens, vanligen förlagd till en frekvens mellan 100 och
i 600 kHz. Denna till mellanfrekvensen transponerade signalfrekvens
förstärks sedan i ett eller flera mellanfrekvenssteg. Därefter sker lik-
riktning i en dioddetektor, som i princip fungerar på liknande sätt
som det i del 1 (kap. 13) beskrivna detektorsteget. Den från detek-
torn erhållna lågfrekvensspänningen förstärker man sedan upp i en
LF-förstärkare på samma sätt som i den mottagare som beskrivs i
kap. 7 idel lf.
Fördelen med detta förfarande ligger i att det är mycket lättare
att bygga en förstärkare med tillräckligt hög förstärkning och selek-
tivitet om man endast behöver dimensionera denna för en fast fre-
kvens. De i MF-förstärkaren ingående avstämda kretsarna är av-
stämda en gång för alla till mellanfrekvensen, och självfallet blir då
också selektiviteten och förstärkningen densamma, oberoende av vil-
ken signalfrekvens som man tar emot.
Det gäller naturligtvis att se till att man, när man ändrar avstäm-
ningen för den mottagna signalfrekvensen, samtidigt ändrar oscilla-
torspänningens frekvens så att man alltid har samma konstanta av-
26
and ee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
