- Project Runeberg -  Radioteknik / 2 /
78

(1971-1973) [MARC] Author: John Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Bygg en kommunikationsmottagare för kortvåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Transistorn T1 är en fälteffektransistor, vars förstärkning regleras
manuellt med hjälp av en potentiometer P6, som är monterad på
frontpanelen och som ger lämplig förspänning till transistorn.

Inkommande signalen från antennen överförs till HF-stegets av-
stämda ingångskrets med spolen L2 via en lindning med få varv, L1.
Den förstärkta utgångssignalen från HF-steget överförs via en lika-
ledes fåvarvig spole L4 till emitterkretsen för den efterföljande blan-
dartransistorn T2.

Även T2 är en fälteffekttransistor. Denna erhåller lämplig förspän-
ning genom ett emittermotstånd R4 avkopplat med en kondensator
C11. I kollektorkretsen på T2 ingår en avstämd krets L5 som av-
stäms med en fast kondensator C10. Eftersom denna avstämda krets
skall släppa fram frekvenser mellan 3,5 och 4,5 MHz, måste den
dämpas med ett motstånd R5.

Signalen från kretsen L5/C10 kopplas via en fåvarvig lindning L6
till konverterns utgång. Mellan L6 och utgången ligger en induktans-
spole L9 som tillsammans med kapacitansen i den efterföljande mot-
tagaren skär bort frekvenser över 4,5 MHz. Orsaken till detta är att
man — som redan nämnts — vill dämpa ”punktfrekvenserna” 11—
18 MHz som alstras i oscillatorn så att de inte kommer in med för
hög nivå i den efterföljande mottagaren. Övertoner till dessa signaler
blandas med övertoner till de signaler 4—5 MHz som alstras i av-
stämningsenhetens oscillatorsteg, och därvid kan störande signaler
uppstå.

Nu går det inte att helt dämpa ut signalerna från oscillatorn i kon-
vertern; en del når alltid in i den efterföljande mottagaren och ger där
upphov till falska signaler s.k. piptoner. Förekomsten av piptoner
är nästan oundvikliga i en mottagare av detta slag. I allmänhet inne-
bär de dock ingen allvarligare olägenhet då de inte ligger särskilt tätt.

Oscillatortransistorn T3 har sin resonanskrets med spolen L7 av-
stämd med två kapacitansdioder D4 och D5. Vardera kapacitansdio-
den erhåller förspänning via ett motstånd R9 resp. R10 från åtta trim-
potentiometrar Rtl1, Rt2, Rt3 etc. När omkopplaren O3 på frontpa-
nelen vrids från läge 1 till 4, kopplas reglerspänningen från de fyra

78

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 15 22:36:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/radiotek/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free