Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om antenner för kortvågsmottagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Om antenner för kort- |
vågsmottagning
Det är karakteristiskt för förhållandena vid kortvågsmottagning att
man kan nå högst remarkabla resultat med en provisorisk antenn, be-
stående av några meter isolerad tråd, upphängd i rummet. Men trots
det bör man nog, när man blivit mera varm i kläderna och börjar
DX:a på allvar, kosta på sig litet möda för att få upp en mera effek-
tiv antenn, helst anbringad utomhus. Därigenom får man upp signal-
styrkan och reducerar störningarna, så att man får just så mycket
bättre mottagning av de svagaste sändarna att man kan avläsa dem
bekvämt.
Man kan säga att antennfrågan blir allt viktigare ju högre upp man
kommer i frekvens på kortvågsområdet. Ännu på 7 MHz är atmosfä-
riska störningar och störningar av annat slag så starka att man inte
kan fullt utnyttja en högeffektiv antenn. Men vid frekvenser över 10—
20 MHz betyder varje förbättring av antennens effektivitet allt mera.
På de lägre kortvågsfrekvenserna är det i första hand antennens
riktningsverkan som man har anledning att ta hänsyn till. På de högre
tillkommer problemet hur man skall överföra så stor del som möjligt |
av den av antennen uppfångade energin till mottagaren.
Jonosfärskikten, speglar för radiovågorna
Innan vi går in på dessa problem kan det vara anledning att orda
något om de s.k. jonosfärskikten som uppträder i jordatmosfärens
övre lager och som fungerar som ett slags speglar för radiovågorna.
Det är dessa skikt som gör det möjligt att ta emot radiovågor från myc-
ket avlägsna sändare. Utan dessa skikt skulle radiovågorna från en ;
sändare inte nå särskilt långt. Se fig. 8.1 och 8.2.
Jonosfärskikten är belägna på 150—400 km höjd över jordytan.
Höjden varierar med den ultravioletta solstrålningen liksom även
102
> ESSENS RR SR RT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
