Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om antenner för kortvågsmottagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vars längd är = en halv våglängd vid frekvensen 11,5 MHz, varierar
med frekvensen inom kortvågsområdet.
Detta att antennimpedansen varierar så kraftigt gör det besvärligt
att få fullgott resultat inom hela kortvågsområdet med en antenn. Det
går bra t. ex. vid frekvenser i närheten av antennens ”halvvågsfre-
kvens”, men vid frekvenser i närheten av den, där antennlängden är
en våglängd, blir det sämre beställt med effektiviteten.
Matarledningen
I detta sammanhang måste man tänka på en sak: De mittmatade an-
tennerna som behandlats i det föregående matas via en nedledning
av 300 ohms bandkabel. Förhållandena i ett antennsystem av sådant
slag blir rätt komplicerade, då man nu har två punkter där man
får anpassningsproblem, dels vid anslutningen mellan antenn och ma-
tarledning, dels vid anslutningen mellan matarledningen och motta-
garingången. Den impedans matarkabeln uppvisar i den ena änd-
punkten är nämligen beroende av vilken impedans som är ansluten
1 den motsatta. Matarkabelns längd spelar i detta sammanhang också
in.
Det är inte så lätt att ordna med en koppling mellan antennsystem
och kortvågsmottagare som å ena sidan ger hygglig effektöverföring
och å andra sidan inte påverkar ingångskretsen så att mottagarens
selektivitetsegenskaper försämras. Är det endast fråga om ett begrän-
sat frekvensområde som man önskar ta emot, är det dock inte några
egentliga svårigheter. Man kan då välja antennlängd och nedled-
ningslängd så att man får ungefär resistiv belastning vid mottagaren
och kan genom lämplig varvtalsomsättning mellan ingångskretsens
spole och antennspolen få en på lämpligt sätt avpassad belastning på
denna krets, så att inte Q-värdet minskas för mycket. Lämpligt är att
omsätta antennens resistans så att den överstiger resonansresistansen
ca 4 ggr.
Värre är det om man skall täcka ett stort frekvensområde. En möj-
lighet är att ordna med en mycket lös koppling mellan antennen och
mottagarens ingångskrets. Man kan då exempelvis ansluta en L-an-
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
