Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Antennfilter för kortvåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risk för störningar
Det finns emellertid en hake med antennarrangemang enligt fig. 9.1
och 9.2. Det gäller att mata antennerna med en 70-ohmig matarled-
ning. Om man skall kunna medta de tre sammankopplade antenner-
na med gemensam matarledning, måste denna ha karakteristiken 70
ohm. Enda möjligheten är då att använda en 70-ohms koaxialkabel
så som antyds i fig. 9.7 och 9.2, men därmed får man ett antenn-
system som är osymmetriskt i förhållande till jord (ena halvan av an-
tennen är ju jordad via skärmkabeln), så att många slag av störning-
ar som når antennen går odämpade in i mottagaren.
Det bästa antennalternativet är utan tvivel en symmetriskt upp-
byggd antenn försedd med symmetrisk nedledning, t. ex. en bandka-
bel 300 ohm. Vid mottagning med en sådan jordsymmetrisk antenn
reduceras en hel del störningar genom att störningar som kommer in
via båda antennhalvorna helt eller delvis tar ut varandra. De når
mottagaren i motfas.
Men ett problem dyker då genast upp: 300 ohms bandkabel passar
impedansmässigt inte ihop med antennens 70 ohm i matningspunk-
ten. Därmed får man reflexioner i matningspunkten om inte nedled-
ningen råkar vara exakt en halv våglängd lång. Eftersom man kanske
inte heller har impedansanpassning mellan nedledningen och mot-
tagarens ingångskrets är risken stor att man kan få avsevärd signal-
dämpning vid vissa frekvenser.
Enda lösningen på problemet är att sätta in ett avstämbart antenn-
filter vid mottagarens antenningång. Se fig. 9.3. Ett sådant filter gör
samtidigt nytta på flera andra sätt: det förbättrar spegelfrekvens-
dämpningen och minskar avsevärt störningar, i varje fall vid frekven-
ser över ca 10 MHz.
Vid lägre frekvenser är inte förhållandena alldeles entydiga. Det
beror på att många slag av störningar, t. ex. från elektriska motorer
och strömbrytare och atmosfäriska störningar, blir mera intensiva
vid lägre frekvenser på kortvågsområdet. Dessa störningar reduceras
inte nämnvärt av antennfiltret.
Detta gäller inte endast de störningar som alstras i närbelägna
Idi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
