Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Antenner för UKV-mottagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
É NA
’
—- Till mottagare
/LY/ STYIRY/SY/SY/ SVR
Fig. 13.11 Förlängningsspole placerad i antennens mitt.
Halvvågsantenner
Halvvägsantenner förekommer ofta på UKWV, för såväl vertikal- som
norisontalpolariserade vågor. Då våglängden på UKV håller Sig
mellan 10 m och ner till 1 m får en halvvågsantenn mycket hanter-
liga dimensioner. Det betyder att man med fördel kan tillverka UKV-
antenner ”självbärande”, t. ex. av aluminiumrör. Därmed kommer
man in på en annan teknik beträffande antennernas montering än
den man tillämpar när det gäller kortvågsantenner av koppartråd,
upphängda mellan isolatorer.
Anpassning fordras
Som redan framhölls i kapitlet om kortvågsantenner är anpassnings-
problemet av allt större betydelse ju högre upp man kommer i fre-
kvens. Vill man uppnå optimal känslighet på ultrakortvågsområdet
med en mottagareanläggning måste man dimensionera antennsystem
och ingångskrets för (i det närmaste) optimal impedansanpassning.
Av praktiska skäl är man då nästan tvingad att arbeta med antenner
som är impedansanpassade till nedledningen och likaså måste man
ha full impedansanpassning mellan nedledning och mottagaringång.
Detta förutsätter att man arbetar med halvvågs- eller helvågsenten-
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
