Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Konsten att kurera självsvängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kan bli mycket besvärande. Sådan återkoppling kan ge upphov
till otrevlig sidstämning när det gäller högfrekvensförstärkare och
distorsion när det gäller lågfrekvensförstärkare.
Konsten att kurera självsvängning i förstärkare är ganska lätt
att lära om man har klart för sig att orsaken till fenomenet alltid är
oavsiktlig återkoppling. Det krävs dock att man går metodiskt till-
väga när man börjar söka efter orsaken till självsvängningen. Sedan
orsaken klarlagts brukar det vara en enkel sak att vidta erforderliga
åtgärder för att få förstärkaren stabil igen.
Återkoppling i motkopplade förstärkare
Dagens förstärkare med transistorer eller integrerade kretsar har i
allmänhet hög inbyggd förstärkning, s. k. råförstärkning. 10 000, ja
100 000 ggr förstärkning är ingen ovanlig förstärkningssiffra. Så
hög förstärkning behöver man sällan. Genom motkoppling som sam-
tidigt minskar distorsionen i förstärkaren reduceras förstärkningen —
den ”resulterande förstärkningen” — till önskat värde. Den blir
kanske inte högre än 20, 50, 100 eller 500 ggr.
En mycket vanlig form av instabilitet i starkt motkopplade för-
stärkare är att det genom fasvridning i förstärkaren uppstår en ut-
gångsspänning som är fasvriden så starkt att den efter att ha mot-
kopplats till ingången på förstärkaren ligger i fas med ingångsspän-
ningen. Självsvängning kan då uppstå. Denna typ av instabilitet är
mycket vanlig i transistorförstärkare, när man närmar sig transisto-
rernas övre gränsfrekvens, där inre och yttre kapacitanser åstadkom-
mer stark fasvridning.
Denna risk för instabilitet i motkopplade förstärkare uppträder
alltid vid högre frekvenser. Man brukar sätta in särskilda kompen-
seringskretsar, s. k. fasvridande länkar, som sänker råförstärkningen
så snabbt vid högre frekvenser att förstärkningen reduceras så starkt
att risk för rundsvängning inte föreligger. Blir råförstärkningen låg
blir ju även den motkopplade signalen liten med minskad risk för
rundsvängning.
248
gstngsmeaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
