Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Kaluga vistades Rajevskis något längre än i
andra städer. Tanja var då fem år, och denna
tidpunkt af hennes lif kvarlemnade hos henne fullt
tydliga och klara minnen.
Utom Tanja hade Rajevskis ännu två barn, —
den äldsta, Anjuta, var då tolf år gammal, och den
yngste, Fedja, tre år.
Barnkammaren var ett stort, lågt rum, så lågt
att om njanja[1] steg upp på en stol, kunde hon utan
svårighet räcka upp till taket. Alla tre barnen
sofvo i barnkammaren; det var visserligen tal om,
att Anjuta skulle flytta in i samma rum som sin
guvernant, den otäcka fransyskan, som de kallade
henne, men Anjuta ville icke, utan föredrog att
stanna hos de andra. De tre sängarna, försedda
med gallerverk på ömse sidor, stå rad i rad, så att
barnen om morgnarna kunna krypa till hvarandra,
utan att behöfva sätta foten på golfvet. Litet längre
bort står njanjas stora säng, öfver hvilken höjer
sig ett helt berg af kuddar och bolster. Den utgör
njanjas stolthet. Ibland om dagarna, när hon är
vid godt humör, ger hon barnen lof att hoppa
och vältra om i hennes säng. De klättra dit
med tillhjälp af stolar, men knappt ha de lyckats
äntra upp på toppen af berget, förrän det ger
vika under deras tyngd, och de dyka ner i det
mjuka bolsterhafvet till sin stora glädje och
förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
