Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast fram, öfverhöljer hennes händer och hals
med kyssar och börjar skärskåda och undersöka
alla hennes nipper.
»När jag blir stor, skall jag också bli så där
fin och vacker som mamma!» säger hon, i det hon
hänger på sig moderns halsband och sträcker sig
på tå för att kunna se sig i den lilla spegeln på
väggen. Det har Elena Pavlovna alltid mycket
roligt åt.
Ibland får också Tanja lust att smeka sin mamma
och klättra upp i hennes knä, men dessa försök
slutas oföränderligen med, att hon i sin klumpighet
antingen gör modern illa eller rifver sönder hennes
klädning och därefter skamsen springer och
gömmer sig i en vrå. Härigenom alstrades hos Tanja
en viss skygghet i förhållandet till modern, och
denna skygghet förökades ännu mera af, att hon
ofta hört njanja säga, det Anjuta och Fedja voro
Elena Pavlovnas älsklingar, medan Tanja åter var
styfbarnet i familjen. Det är möjligt, att njanja
endast tyckte så, därför att hon själf höll vida mer
af henne än af de andra barnen. Fastän hon vårdat
dem alla tre, från det de voro nyfödda, var Tanja
af ett eller annat skäl hennes skötebarn, och hon
blef högligen uppbragt på hvar och en, som efter
hennes förmenande bemötte henne orättvist eller
var stygg mot henne.
Anjuta, som var så mycket äldre än de andra,
åtnjöt naturligtvis stora företräden. Hon växte upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
