Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
gått och lagt sig och Anjuta sprungit in i salongen
till de stora, kröp hon upp i soffan till njanja, smög
sig tätt intill henne, och så började njanja tala om
sagor för henne. Dessa sagor gjorde ett så djupt
intryck på Tanjas barnsliga inbillning, att sedan
när hon lagt sig och somnat, återkommo de i
drömmen, och då injagade de hemska gestalterna af »den
svarta döden», varulfven och den tolfhöfdade ormen
hos henne en fasa, som nästan hotade att kväfva
henne. .
Vid denna samma tid af Tanjas lif hände henne
något besynnerligt, — hon öfverfölls tidtals af en
oförklarlig ångest. Vanligtvis kom den öfver henne,
ifall hon vid mörkrets inbrott var ensam inne i
rummet. Hon håller till exempel på att leka med
sina leksaker, utan att tänka på något, men
plötsligt ser horn upp och varseblir bakom sig en skarp,
svart skuggstrimma, som tycks komma
framkrypande underifrån sängen eller bortifrån vrån. Det
förefaller henne, som om något främmande
omärkligt skulle smugit in i rummet, och närvaron af
detta nya, okända skaffar henne plötsligt en så
plågsam hjärtklappning, att hon hals öfver hufvud rusar
i väg för att leta reda på njanja, hvars blotta närhet
vanligtvis har förmågan att lugna henne. Men det
inträffar likväl, att denna plågsamma känsla icke
försvinner på flera timmar.
De äldre förklarade, att Tanja helt enkelt var
mörkrädd, men detta var icke egentligen fallet. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
