Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
kjol. Det är omöjligt att få ett ord utaf henne.
Trots alla njanjas uppmaningar och tillsägelser,
iakttar hon en hårdnackad tystnad och stirrar
endast under lugg på alla de närvarande med en på
samma gång skrämd och ilsken min likt ett jagadt
vilddjur, tills Elena Pavlovna slutligen förtretad
utbrister: »Seså, njanja, led ni er lilla vildinna in i
barnkammaren igen! Man får ju bara skämmas för
henne inför de främmande. Det är ju rent af, som
om hon fått tunghäfta l».
För främmande barn var Tanja också blyg och
var sällan tillsammans med några. För öfrigt hände
det ibland, när hon var ute och gick med njanja
och fick syn på några gatpojkar eller flickor, som
voro inbegripna i någon bullersam lek, att hon greps
af afund och kände lust att vara med dem. Men
hon fick aldrig lof för njanja. »Hvad tänker du på,
mor lilla! Hur skulle du, som är en liten fröken,
kunna leka med sådana där simpla ungar?» utbrast
hon i en så förebrående och öfvertygande ton, att
Tanja ögonblickligen skämdes öfver, att hon
kunnat hysa en sådan önskan. Hon hade snart ingen
lust eller tanke mer på att leka med andra barn.
När hon ibland fick främmande, någon liten
jämnårig flicka, som hälsade på henne, så visste Tanja
aldrig, hvad hon skulle säga, utan stod bara och
tänkte: »Skall hon icke gå snart?»
Så mycket lyckligare var Tanja, när hon fick
vara ensam med njanja. Om kvällarna, när Fedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
