Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
— hvar och en fruktade inom sig, att misstanken
kunde falla på honom eller henne, och därför var
upptäckten af tjufven en lättnad för alla.
Men Fekluscha ville fortfarande icke bekänna.
Under dagens lopp gick njanja några gånger
för att se om sin fånge, men denna upprepade
alltjämt lika hårdnackadt: »Jag har inte stulit något.
Må Gud straffa Maria Vasiljevna, för att hon
handlar så illa mot en stackars faderlös flicka!»
Fram mot aftonen kom Elena Pavlovna in i
barnkammaren.
»Är ni inte för sträng, njanja, mot den
stackars flickan? Det går inte an att lemna barnet
utan mat hela dagen!» sade hon i bekymrad ton.
Men njanja ville icke höra talas om någon
barmhärtighet.
»Hvad tänker ni på, nådig fru? Skall man
tycka synd om en sådan! Hon har ju så när låtit
hederligt folk bli misstänkta för hennes tjufstreck,
den gemena varelsen!» svarade hon så afgörande,
att Elena Pavlovna icke kom sig för med att
envisas, utan lemnade rummet, utan att ha lyckats
utverka någon mildring i den lilla brottslingens öde.
Följande dag kom, och Fekluscha bekände
ännu icke. Hennes domare började redan fattas af
en viss oro, men så vid middagstiden trädde njanja .
med triumferande uppsyn in till Elena Pavlovna.
»Vår vackra fågel har bekänt!» förkunnade hon
högtidligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
