Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
»Nå, hvar äro de stulna sakerna?» var
naturligtvis Elena Pavlovnas första fråga.
»Ännu har inte den slynan erkänt, hvar hon
gjort af dem», svarade njanja i bekymrad ton. »Hon
pratar alla möjliga dumheter och säger, att hon
glömt bort det. Men vänta bara, får hon sitta inne
ännu ett par timmar, så påminner hon sig det nog!»
Och frampå kvällen aflade verkligen Fekluscha
en fullständig bekännelse och berättade mycket
omständligt, hurusom hon stulit alla dessa saker i
afsikt att sedermera på något sätt försälja dem, men
då det aldrig yppade sig något gynnsamt tillfälle,
i stället hållit dem gömda hela tiden under filten i
en vrå af sin skrubb. Och då hon såg, att sakerna
saknades och man på fullt allvar började spana
efter tjufven, hade hon blifvit rädd och till en
början tänkt lägga dem tillbaka på deras platser,
men sedan tordes hon icke detta, utan knöt in dem
allihop i sitt förkläde och kastade dem i en djup
damm på andra sidan om herrgården.
Alla längtade så mycket efter ett slut på denna
plågsamma sak, att ingen underkastade
Fekluschas berättelse någon särdeles sträng kritik. Man
förargade sig en smula öfver, att sakerna blifvit
förstörda, och nöjde sig för öfrigt med förklaringen.
Brottslingen släpptes ut ur arresten, och öfver
henne afkunnades följande kortfattade och rättvisa
dom: hon skulle få ett duktigt kok stryk och sedan
skickas af hem till sin mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
