Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
draga andan, och kom som ett yrväder instörtande
i Maria Vasiljevnas rum.
Denna hade redan spisat kvällsvard, och som
det var helgdagsafton, arbetade hon icke, utan satt
vid det med en ren, hvit duk betäckta bordet och
läste i någon liten bok af andligt innehåll.
Framför helgonbilden brann en liten lampa, och efter
den mörka, hemska korridoren föreföll hennes rum
Tanja så ovanligt ljust och trefligt och hon själf så
god och blid.
»Jag kommer för att säga godnatt, kära snälla
Maria Vasiljevna», stötte Tanja fram i ett
andedrag, men innan hon ännu hunnit tala ut, tog den
andra henne i sin famn och öfverhöljde henne med
kyssar. Hon kysste henne så häftigt och så länge,
att Tanja på nytt blef ängslig och redan började
undra, hur hon skulle kunna komma lös, utan att
återigen såra henne, då ett våldsamt hostanfall
ändtligen tvingade Maria Vasiljevna att släppa barnet.
Denna hennes svåra hosta blef allt värre och
värre. »Jag har legat och gläfst som en hund hela
natten», brukade hon säga om sig själf med ett
slags dyster ironi. För hvarje dag blef hon
blekare och genomskinligare, men hon afböjde envist
alla Elena Pavlovnas förslag att rådfråga doktorn
och såg till och med ond och retad ut, när man
talade om hennes sjukdom.
På detta sätt lefde hon ännu ett par tre år och
höll sig uppe ända till sista ögonblicket. Först två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
