Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Hon kände sig slagen, icke så mycket af själfva
orden, som af den ton, hvari de yttrats; men hon
stannade likväl icke, utan fortsatte att springa. När
hon väl kommit in i skolrummet och lugnat sig
från sin förskräckelse, ljöd ännu Maria Vasiljevnas
dofva, sorgsna röst i hennes öron. Hela kvällen
kände Tanja sig illa till mods. Hur mycket hon
än bemödade sig att med lek och ras döfva sin
plågsamma beklämning, ville den icke ge vika.
Hon kunde icke få Maria Vasiljevna ur tankarne,
och som det alltid är fallet med en person, som
man förorättat, tycktes hon henne plötsligt ha
blifvit så god och snäll, och hon längtade efter henne.
Att berätta guvernanten, hvad som förefallit,
kunde Tanja icke förmå sig till; barn äro alltid
förlägna att tala om sina känslor. Som hon dessutom
var förbjuden att umgås med tjänstfolket, skulle hon
kanske bli berömd för sitt beteende, och hon kände
instinktmässigt, att hon icke skulle tycka om att
bli berömd för detta. När teet var drucket och
barnen skulle gå till sängs, beslöt hon sig plötsligt
för att springa in till Maria Vasiljevna i stället för
att gå raka vägen till sofrummet. Detta var på sätt
och vis en stor uppoffring, ty hon var då tvungen
att ensam springa genom hela den långa,
folktomma, nu alldeles mörka korridoren, som hon
annars alltid om kvällarna undvek och var rädd
för. Men denna gång greps hon af förtviflans mod.
Hon sprang allt, hvad hon orkade, utan att våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
