Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ett snällt och sedigt barn. Ett par, tre gånger har
det likväl händt, att Tanja så fördjupat sig i
läsningen, att hon icke hört eller märkt någonting
förr än guvernanten liksom skjutit upp ur golfvet
midt framför henne och sålunda gripit henne på
bar gärning.
Vid dessa tillfällen, liksom i allmänhet för hvarje
gång Tanja gjort sig skyldig till någon mera
allvarlig förseelse, tillgriper guvernanten den ytterliga
utvägen att skicka in henne till fadern med
befallning att själf tala om för honom, hvad hon gjort.
Det är det värsta straff Tanja vet.
I själfva verket var Ivån Sergejevitsch på intet
sätt sträng mot sina barn, men han var sällan
tillsammans med dem, endast under själfva middagen,
och tillät sig aldrig minsta förtrolighet med dem,
undantagande likväl de tillfällen då någon af dem
var sjuk. Då var han alldeles som förvandlad, —
fruktan att förlora dem gjorde honom till en helt
annan människa. I röst och sätt fick han något
oändligen ömt och mildt, och ingen förstod som
han att smeka barnen och skämta med dem. De
å sin sida formligen afgudade honom i sådana
stunder, hvilka de sedan länge med förtjusning mindes.
Men i vanliga fall, när alla voro friska, följde Ivàn
Sergejevitsch den regeln, att »en man bör vara
sträng», och var till följd däraf ytterst njugg på
smekningar.
Han tyckte om att vara ensam och lefde i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
