Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
egen värld, dit ingen af familjen hade tillträde. Om
morgnarna gjorde han en promenad omkring egorna,
ensam eller åtföljd af förvaltaren, och nästan hela
den öfriga dagen tillbragte han i sitt arbetsrum.
Detta låg alldeles afskildt från de öfriga rummen
och utgjorde, så att säga, husets allraheligaste; icke
ens Elena Pavlovna gick in dit utan en föregående
knackning, och barnen skulle aldrig fallit på den
djärfva idén att objudna infinna sig där.
När därför guvernanten säger: »Gå in till din
far och tala om för honom, hur du burit dig åt!»
känner sig Tanja rent af förtviflad. Hon gråter,
stretar emot, men guvernanten är obeveklig, tar
hennes hand och leder eller snarare släpar henne
genom den långa filen af rum till generalens dörr,
där hon öfverlemnar henne åt sitt öde och själf
går sin väg.
Nu tjänar det icke längre något till att gråta.
Dessutom ligger tamburen alldeles bredvid, och
Tanja varseblir där gestalten af någon sysslolös,
nyfiken betjänt, som med förolämpande intresse
stirrar på henne.
»Det tycks, som om lilla fröken skulle gjort
någon odygd igen», hör hon betjänten, faderns
kammartjenare Ilja, säga i halft medlidsam, halft spefull ton.
Tanja bevärdigar honom icke med något svar,
utan bemödar sig att se ut, som om ingenting vore
på färde, som om hon af egen fri vilja begåfve sig
till fadern. Återvända till skolrummet, utan att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
