Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
till och med att hon ryckte af sig toffeln och
slog honom på örat därmed, — ja, riktigt örfilade
upp honom. Och han, det beskedliga kräket, han
försökte bara att gripa tag i hennes händer, men
mycket försiktigt, så att han icke skulle göra henne
illa, och sade så mildt och vänligt: »Hvad är det
åt dig, Nadenka? sansa dig! Blygs du inte? I
annat folks närvaro till och med!» Men hon blygdes
minsann ickel»
»Hur kunde farbror stå ut med en sådan hustru?
Att han inte försökte bli af med henne!» utbrista
barnen i djup förtrytelse.
»Ack, kära barn, man kastar inte bort sin
lagliga hustru som en utsliten handske», svarade Anna
Sergejevna. »Och jag måste också säga, att hur
illa hon än behandlade honom, så älskade han henne
lika högt för det.»
»Hur kunde han älska henne? En sådan
argbigga!»
»Han älskade henne i alla fall, han kunde inte
lefva utan henne. När de gjorde slut på henne, så
sörjde han så, att han nästan höll på att bära hand
på sig själf.»
»Hvad är det faster säger? Gjorde de slut på
henne?» frågade barnen i högsta spänning.
Fastern, som märkt, att hon pratat bredvid
mun, afbryter tvärt sin berättelse och börjar
energiskt sticka på sin strumpa, som ett tecken att
ingen fortsättning kommer att följa. Men barnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
