Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
och en pläd, så att icke Fedor Pavlitsch skulle
förkyla sig, efter som det var långt lidet på hösten.
Men dagen före den, då han väntades, kommer
plötsligt en simpel telega, dragen af ett trespann
eländiga skjutshästar, rullande fram till den stora
trappan, och ur den hoppar en ung man, klädd i
en lätt öfverrock och med en läderväska öfver
axeln.
»Herre Gud, där är ju bror Fedja!» utbrast
Elena Pavlovna, i det hon såg ut genom fönstret.
»Morbror har kommit, morbror har kommit!»
ljöd det genom hela huset, och alla sprungo ner i
förstugan för att hälsa gästen välkommen.
»Fedja, min stackars vän! Men hvarför har
du åkt med skjuts? Mötte du icke vagnen, som
vi skickade efter dig? Du är väl alldeles
sönderbråkad?» frågade Elena Pavlovna bekymradt, i det
hon omfamnade brodern.
Det visade sig, att Fedor Pavlitsch farit ett
dygn tidigare från Petersburg än ämnadt var.
»Gudbevars, Lena!» svarade han skrattande och
torkade bort frostdropparne ur mustascherna, innan
han kysste systern. »Jag kunde inte tänka mig,
att du skulle göra så mycket väsen af min ankomst!
Hvad behöfdes det att skicka och hämta mig? Jag
är väl inte en sådan gammal käring, att jag inte
kan åka hundrafemtio verst på skjutskärra 1»
Fedor Pavlitsch hade en behaglig tenorröst och
talade med en lindrig skorrning. Han såg ut att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
