Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
vara helt ung, det kortklippta kastanjebruna håret
täckte hufvudet som en tät sammetslik fäll, kinderna
glänste af kölden, de mörkbruna ögonen blickade
lifligt och muntert, och mellan de mjuka röda
läpparne, som skuggades af ett par fina mustascher,
blänkte litet emellanåt en rad friska, hvita tänder.
»Hvad han är ståtlig! hvad han är vacker!»
tänkte Tanja och betraktade honom med
förtjusning.
»Hvem ha vi här? Anjuta?» frågade
morbrodern, pekande på Tanja.
»Hvad tänker du på, Fedja! Anjuta är redan
stora damen. Det där är bara Tanja!» svarade
Elena Pavlovna i förolämpad ton.
»Gud, så dina flickor vuxit upp! Akta dig,
Lena, innan du vet ordet af göra de dig till en
gammal gumma», inföll Fedor Pavlitsch skrattande
och kysste Tanja. Hon kände sig skamsen utan
att veta hvarför och blef blossande röd.
Vid middagsbordet intar morbrodern
naturligtvis hedersplatsen vid Elena Pavlovnas sida. Han
äter med stor aptit, hvilket likväl icke hindrar
honom att oafbrutet prata hela tiden. Han berättar
åtskilliga nyheter och skvallerhistorier från
Petersburg, narrar ofta de andra att skratta och stämmer
själf i med sitt muntra, klingande skratt. Alla höra
uppmärksamt på honom; till och med Ivàn
Sergejevitsch bemöter honom med stor aktning, utan ett
spår af det högdragna, spefullt beskyddande sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
