Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
som han ofta antager gentemot de unga herrar af
släkten, som komma på besök, och hvilket
uppväcker dessas stora förtrytelse.
Ju mer Tanja betraktar sin nye morbror, dess
mer tycker hon om honom. Han har redan hunnit
tvätta sig och kläda om sig, och ingen skulle af
hans friska, lifliga utseende kunna ana, att han
nyss kommit från en lång resa. Den korta rocken
af något tjockt engelskt tyg sitter så väl och
smidigt på honom som på ingen annan. Men allra
mest tycker Tanja om hans välformade, hvita,
vårdade händer med de glänsande naglarne, som likna
rosenröda mandlar. Under hela middagen ser hon
oafvändt på honom och glömmer till och med att
äta, till den grad försjunken är hon i hans
beskådande.
Till kakan serveras krusbärssylt. Fedor
Pavlitsch lägger en stor portion på sin tallrik; de stora
gröna bären se så aptitliga ut, där de ligga och
simma i den tjocka hvita sockerlagen. Han ser
på sylten, sedan på Tanja, sedan på sylten igen
och brister plötsligt i skratt, ett så muntert,
smittande skratt, att alla de andra också stämma i,
fastän de icke ha reda på orsaken.
»Vet du, Lena, jag har hela middagen setat och
funderat på, hvad det är, Tanjas ögon likna», säger
slutligen morbrodern, i det han en smula stäfjar sin
skrattlust. »Nu vet jag det: de äro precist som
syltade krusbär, — lika stora, gröna och söta ———
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
