Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
alla tre i första ögonblicket voro som förstenade
och endast stillatigande stirrade på hvarandra. Men
med ens uppgaf Olga ett genomträngande skrik,
som återkallade dem till besinning.
Tanja greps af en vild, förfärande blygsel
och rusade hufvudstupa ut ur rummet. »Elaka,
stygga unge!» ljöd morbroderns vredgade röst efter
henne.
Hennes ständiga tillflyktsort vid alla sina
barnsliga sorger och pröfningar var hennes för detta
njanjas rum, detsamma som förr innehafts af Maria
Vasiljevna. Där sökte hon äfven nu räddning.
Gömmande sitt hufvud i den goda gamla sköterskans
knä, grät hon länge och ihållande, och njanja, som
såg, hur upprörd hennes älskling var, gjorde inga
frågor, utan strök henne endast tröstande öfver
håret och öfverhopade henne med smeknamn. »Min
stackars lilla unge! Lugna sig, min söta flicka!»
mumlade hon, och Tanja kände det i sin förtviflan
som en stor lindring att få gråta ut hos den gamla,
snälla njanja.
Lyckligtvis var Tanjas guvernant icke hemma
denna afton; hon hade farit på några dagars besök
till ett par grannar. Till följd däraf var det ingen,
som saknade Tanja, utan hon kunde fritt få gråta
sig trött inne i njanjas lilla rum. När hon blifvit
något lugnare, tvang denna henne att dricka en
kopp te och lade henne sedan till sängs, där hon
genast somnade i en djup, blytung sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
