Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
måhända öfvernaturliga varelser. Och i själfva
verket försäkra geologerna, att detta klippstycke
blifvit ditfördt fjärran ifrån af en invandrande
främling, och att det visserligen är ett intressant
minnesmärke, — men hvarken af något utdödt folk eller
af sagans gnomer, utan af den stora isperioden, då
väldiga klippblock lössletos som små sandkorn från
Finlands stränder och fördes långväga omkring af
den långsamt framskridande isens allt besegrande
makt.
Palibinos herrgård gränsade på ena sidan nästan
alldeles intill skogen, som i början var tämligen
gles och mera liknade en park, men sedan
småningom blef allt tätare och ogenomträngligare, tills
den slutligen smälte samman med den väldiga
kronoskogen. Denna sträckte sig hundratals verst vidt
omkring, och i mannaminne hade icke yxhugg hörts
ljuda där inne, annat än möjligtvis i smyg nattetid,
ifall någon bonde var djärf nog att våga stjäla
litet af kronans ved. å
Bland folket voro underliga sägner i omlopp
om skogen, — sägner i hvilka det var svårt att
urskilja, hvar sanningen slutade och myten tog vid.
Där huserade naturligtvis som i alla ryska skogar
en massa skogsrån och älfvor, men fastän få
betviflade dessa väsens tillvaro, hade, sanningen att
säga, ingen lyckats få se så mycket som en skymt at
dem, med undantag af den gamla fjolliga Grounja
och byns »kloke gubbe», Fedot. Däremot fanns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
