Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
så många flere, som kunde berätta om
sammanträffanden i skogen med en eller flere misstänkta
individer. Enligt hörsägen höllo hela skaror af
röfvare, hästtjufvar och förrymda soldater till i de
djupaste snåren, och det skulle icke vara rådligt
för ispravniken eller stanovojen“ att gå och se efter,
hvad som försiggick där nattetid. Hvad beträffar
vargar, lodjur och björnar, så var det få af de
kringboende bönderna, som icke åtminstone en gång i
sitt lif varit i tillfälle att af egen erfarenhet
öfvertyga sig om, att sådana funnos där till öfverlopps.
För öfrigt bör det tilläggas, att björnarne
umgingos tämligen fredligt med befolkningen rundt
omkring. Det kunde hända någon gång tidigt på
våren eller sent på hösten, att man hörde talas om,
att en björn fört bort en ko eller häst från någon
bonde, men i allmänhet nöjde nalle sig med att
snatta ett par hafrekärfvar ur logen eller litet honing
ur bigården. Sällan, ytterst sällan fick man höra
att en björn gifvit sig i nappatag med en bonde, och
då kom det alltid sedan i dagen, att det var bondens
egen skull, som först öfverfallit den stackars björnen.
Det var många, som hyste en nästan vidskeplig
fasa för skogen. Om det hände i någon af de
närliggande byarne, att en bondhustru saknade sitt barn
på kvällen, så var hennes första tanke, att det gått
vilse i snåren, och hon började gråta och skrika,
som om hon redan såge dess lik. Ingen af tjänst-
* Ispravnik och stanovoj — ordningsmän på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
