Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
flickorna hos Rajevskis skulle vågat gå dit ensam;
men i sällskap, i synnerhet om de ledsagades af de
yngre betjänterna, vandrade de där gärna. Den
oförskräckta engelska guvernanten, som hade en passion
för långa promenader, visade till en början stort
förakt för alla de berättelser om skogen, hvarmed
man sökte skrämma henne vid hennes ankomst till
Rajevskis, och förklarade, att hon ämnade gå och
promenera där, trots allt käringsnack i världen.
Men en höstdag, då hon gått ut ensam med sina
elever och var ungefär en timmes väg hemifrån,
hörde hon det plötsligt prassla bland grenarne och
blef strax därpå varse en väldig björninna med två
ungar, som spatserade tvärs öfver vägen, icke mera
än femton steg ifrån henne. Då måste hon medgifva,
att icke allt var öfverdrift i berättelserna, och från
den stunden vågade icke heller hon sig djupare in
i skogen, så vida hon ej åtföljdes af någon af
betjänterna.
Men skogen gömde icke endast skräck och fasa,
— den var också en outtömlig förrådskammare för
alla slags härligheter. Där uppehöllo sig oräkne-
liga skaror af villebråd — harar, järpar, orrar
och rapphöns. Jägaren hade bara att gå ut och
skjuta — till och med den mest oöfvade skytt
kunde där räkna på byte. Vidare fanns där bär i
öfverflöd. Först komma smultronen, som visserligen
mogna något senare i skogen än ute på fälten, men
som till gengäld äro så mycket mer doftande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
