Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
smalt band af buskar, — hassel, fläder och i
synnerhet al. Här och där några röda, skälfvande aspblad,
färgade af hösten, eller en målerisk rönn,
öfversållad af sina bjärt rodnande klasar.
Från en af vagnarne höras plötsligt högljudda
utrop och skrik. Mössan på den improviserade
körsvennen har fastnat i en daggdrypande
björkgren, som hängde långt ner öfver vägen. Grenen
råkar i svängning, snärtar till alla de i vagnen
sittande personerna och bestänker dem med ett regn
af små doftande daggdroppar. Det blir skratt, skämt,
kvickheter utan all ände.
Nu synes skogvaktarbostället. Stugan är täckt
med bräder och ser ojämförligt mycket bekvämare
och snyggare ut än de flesta bondstugor i Hvita
Ryssland. Den ligger på en liten äng och — en
sällsynt lyx för en bonde i denna trakt — är omgifven
af en liten trädgård, där man midt bland
kålhufvudena varseblir några röda vallmostånd och ett
par, tre höggula solrosor. Några äppleträd, fullsatta
med rodnande äpplen, höja sig midt i trädgården och
utgöra sin egares synnerliga stolthet, emedan han
själf planterat dem, tagit dem som vildtelningar i
skogen och sedan ympat dem, och nu har han äpplen,
som kunna täfla med den bästa frukten från de
angränsande herrgårdarne.
Skogvaktaren är redan bortåt sjuttio år; det
långa skägget är alldeles hvitt, men han ser ännu
rask och rörlig ut, med sin allvarsamma, värdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
