Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
tillbringa hela sitt lif i den underbara, härliga
skogen. En mängd drömmar och fantasier om
aflägsna resor, om oerhörda äfventyr kretsa i hennes
hjärna.
Hemfärden eger rum under djup tystnad. Nu
höras hvarken muntra utrop eller skrattsalvor som
på morgonen. Alla äro trötta, alla ha blifvit så
stillsamma och befinna sig i en underlig, nästan
högtidlig sinnesstämning. Några af tjänstflickorna
stämma upp en sång, så klagande och vemodig, att
Tanja plötsligt känner sitt hjärta beklämdt af den
sällsamma, grundlösa ängslan, som ofta kommer
öfver henne efter ögonblick af häftig upprymdhet.
Men i denna ängslan ligger på samma gång ett så
egendomligt, särskildt behag, att hon icke skulle
vilja byta ut den mot bullersam glädtighet.
När Tanja kommit hem och lagt sig till sängs,
kan hon trots sin trötthet icke somna på länge. I
ett slags feberaktigt sinnestillstånd midt emellan
sömn och vaka ser hon alltjämt skogen framför sig.
Hon ser den nu ändå tydligare än förut på dagen,
i verkligheten, uppfattar bättre och klarare dess
allmänna prägel så väl som hvarje enskild detalj.
Åtskilliga ögonblickliga intryck, som då endast
flögo igenom henne, utan att hon blef fullt
medveten om dem, återkomma nu med envis liflighet.
Där träder plötsligt en stor myrstack fram ur
mörkret. Hvarje litet strå och barr i den aftecknar sig
så tydligt, att Tanja tycker, hon skulle kunna gripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
