Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
rar Ilja förtrytsamt. »Men vänta bara, de börja
nog snart igen.»
Och verkligen höres i detsamma ett utdraget,
dallrande tjut, som genast besvaras af andra
liknande, och så uppstämmes där borta kring sjön en
kör, så underlig och hemskt vemodig, att man
ofrivilligt känner sig beklämd om hjärtat.
»Där ha vi gossarne» utbrister Ilja högtidligt.
»Nu äro de i tagen att sjunga. Och om man kunde
begripa, hvarför de äro så förtjusta i vår sjöl Om
nätterna stryka de omkring där i dussintal.»
»Nå, hvad säger du, bror Polkan?» vänder han
sig plötsligt till en stor newfoundlandshund, hela
husets älskling, som följt med ut på trappan. »Har
du icke också lust att sälla dig till dem och pröfva
på vargtänderna en smula?»
Men på hunden gör denna konsert tydligen ett
hemskt intryck. Han, som annars är så djärf och
trätlysten, smyger sig nu med slokande svans tätt
intill barnen, och hela hans utseende uttrycker en
okuflig fasa.
Barnen börja också känna sig en smula rädda
till mods vid tonerna af denna sällsamma, vilda
musik. En nervös rysning far igenom dem, och
de skynda sig att återvända till det varma, trefliga
rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
