Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
dessutom åtskilliga nyinflyttade ämbetsmän,
köpmän och smärre godsegare.
Det är tydligt, att under sådana förhållanden
kunde landtlifvet icke vara särdeles gladt för en
ung flicka. Dessutom hade Anjutas hela föregående
uppfostran varit af den art, att några landtliga
böjelser icke kunnat uppstå hos henne. Hon tyckte
hvarken om att promenera, plocka svamp eller ro
ut på sjön. Därtill kom, att förslaget till alla
dylika förströelser som oftast utgick från den
engelska guvernanten, och antipatien mellan henne och
Anjuta var så stark, att den ena icke kunde
föreslå någonting, utan att den andra genast satte sig
däremot. En sommar fick Anjuta visserligen en
plötslig passion för att rida, men det var tydligen
mest för att härma hjältinnan i den roman, som
för tillfället upptog hennes inbillningskraft. Men
som det icke fanns något lämpligt sällskap att
tillgå, ledsnade hon snart på de ensliga ridturerna
utan annan kavaljer än en tråkig stallknekt, och
hennes ridhäst, som hon gifvit det romantiska
namnet »Frida», återgick snart till en vida
anspråkslösare befattning, den att föra förvaltaren omkring
på egorna, och blef åter känd under sin forna
benämning »Grållan».
Något sådant som att Anjuta skulle egna sig
åt husliga bestyr, kunde det aldrig ens bli fråga
om, — till den grad orimligt skulle ett dylikt
förslag förefallit både henne själf och alla som om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
