Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
under närvarande svåra tider vore hvarje godsegares
plikt att vistas på sitt gods. Lemnade han det
vind för våg, så skulle det vara detsamma som att
ruinera hela familjen. Anjuta visste icke, hvad hon
skulle svara på dessa förnuftsskäl, men hon kände
bara, att de icke gjorde det lättare för henne, och
att hon aldrig skulle få tillbaka den ungdomstid,
som nu gick förspilld. Efter dylika samtal stängde
hon merendels in sig i sitt rum och grät bittert.
För öfrigt skickade Ivån Sergejevitsch vanligtvis
en gång om året, på vintern, sin hustru och äldsta
dotter att tillbringa en månad eller sex veckor hos
mostrarna i Petersburg. Men dessa tämligen
kostsamma utflykter medförde knappast någon nytta.
De uppeggade endast Anjutas smak för nöjen, utan
att tillfredsställa den. Den där månaden i
Petersburg förgick så hastigt, att hon nätt och jämt hann
sansa sig. Någon som kunde ge hennes sinne en
allvarligare riktning var hon naturligtvis icke i
tillfälle att möta i de kretsar, dit hon fördes. Inga
lämpliga friare erbjödo sig heller. Hon fick några
nya toaletter, fördes en tre, fyra gånger på teatern
eller på en bal i adelsklubben; någon af
släktingarne ställde till en bjudning till hennes ära, man
sade henne artigheter för hennes vackra utseende,
— och så, just som hon börjat få verklig smak för
allt detta, var det att tvärt återvända till Palibino
igen, till det ensliga, sysslolösa, tråkiga lifvet i den
stora herrgårdsbyggnaden, där hon icke hade annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
