Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
knappa femton års ålder förkunnade sin
själfständighet, var att kasta sig öfver alla romaner, som
funnos i Palibinos bibliotek och sluka en otrolig
mängd däraf. Det förstås af sig själf, att inga
»omoraliska» böcker funnos i huset, men det var
ingen brist på dåliga och talanglösa alster.
Biblioteket var i synnerhet rikt på gamla engelska
romaner, mest historiska, där handlingen försiggår i
medeltiden, under riddarväsendets dagar. För
Anjuta voro dessa romaner en verklig upptäckt; de
öppnade för henne en underbar, dittills obekant
värld och gåfvo en ny riktning åt hennes fantasier.
Det hände henne detsamma, som det många
århundraden förut händt den stackars Don Quixotte,
— hon trodde på riddartidens verklighet och
inbillade sig själf vara en medeltida borgfröken.
Olyckligtvis var den stora, massiva
herrgårdsbyggnaden med sitt torn och sina gotiska fönster
en smula byggd i stil af ett medeltidsslott. Under
sin riddarperiod kunde Anjuta aldrig skrifva ett
bref, utan att som öfverskrift sätta »Chåteau
Palibino». Det öfversta tornrummet, som stått
obegagnadt, därför att man endast kunde komma dit
medelst en brant och besvärlig stege, lät Anjuta
rengöra från damm och spindelväfvar, behängde det
med gamla tapeter och vapen, som hon hittat i
någon skräpvrå på vinden, och gjorde det till sin
beständiga vistelseort. Hennes smidiga, välbildade
gestalt, klädd i en tätt åtsittande hvit drägt, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
