Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Hon tog icke mera i en engelsk roman, — alla
hade de blifvit henne motbjudande. Däremot
slukade hon begärligt »Kristi efterföljelse» och beslöt
att som Thomas a Kempis genom själfförsakelse
och gisslande af det egna jaget döfva de vaknande
tviflen.
Mottjänstfolket var hon ytterligt mild och
öfverseende. Om Tanja eller Fedja bad henne om något,
så snäste hon icke af dem, som annars ofta var
fallet, utan villfor ögonblickligt deras begäran, men
med ett sådant uttryck af hjärtslitande resignation,
att Tanja kände sig helt beklämd och miste all sin
munterhet.
Alla i huset hyste den största aktning för
Anjutas fromma sinnesstämning och umgingos med
henne mildt och varsamt som med en sjuk eller
en, som lidit någon stor sorg. Endast guvernanten
ryckte klentroget på axlarna, och fadern skämtade
vid middagsbordet öfver hennes mulna utseende,
»son air ténébreux». Men Anjuta tog undergifvet
emot faderns åtlöje och bemötte guvernanten med
en utsökt artighet, som dock retade denna ännu
mer än hennes föregående näsvishet. Då Tanja såg
systern sådan, kunde hon icke heller längre glädja
sig åt något, utan hon till och med blygdes öfver,
att hon ännu icke kände sig nog förkrossad, och
var i hemlighet afundsjuk på Anjuta, som hade så
djupa och starka känslor.
Men denna sinnesstämning varade icke länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
