Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
flicka, som första gången blifvit ledd på
tanken om döden genom läsningen af en öfverspänd
engelsk roman, dessa patetiska, ur boken tagna
uttryck och ord, riktade till den tioåriga systern, —
allt detta skulle troligen kommit en fullvuxen
person att småle. Men Tanja var bokstafligen halfdöd
af förskräckelse och kände den största vördnad för
de allvarliga och djupsinniga tankar, som
sysselsatte Anjuta. All sommarkvällens skönhet
slocknade med ens för henne, och hon blygdes till och
med öfver den grundlösa glädtighet, som ett
ögonblick förut uppfyllt hela hennes varelse.
»Men vi veta ju, att det finns en Gud, och att
vi efter döden komma till honom», försökte hon
likväl att invända. Systern blickade mildt på henne,
som en gammal erfaren person på ett barn.
»Ja, du har ännu i behåll din rena barnatro,
du! Låt oss inte mera tala om detta», sade hon i
sorgsen ton, men på samma gång med ett sådant
uttryck af medveten öfverlägsenhet öfver systern,
att denna genast blygdes för sina ord.
Under de närmast följande dagarne gick Anjuta
omkring i mild sorgsenhet, uttryckande i hela sitt
väsen, att hon lösryckt sig från alla jordiska
fröjder. Allt hos henne tycktes säga »memento mori».
Riddarne och de sköna damerna med deras
älskogsturneringar voro glömda. Hvad tjänade det till att
älska, att önska och hoppas på något, då döden
ändå gjorde slut på allt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
