Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
unge prestsonen lät sig icke på minsta vis
bekomma, utan sade helt obesväradt, i det han gick.
»Hälsa din herre, att från och med denna dag
kommer jag aldrig mer att sätta min fot i hans hus!»
Ilja framförde också detta besked, och man kan
föreställa sig, hvilken uppståndelse ett sådant svar
från en så underordnad person skulle åstadkomma
icke blott hos Rajevskis, utan i hela grannskapet.
Men det mest häpnadsväckande var, att Anjuta
vid underrättelsen om hvad som förefallit rusade in
i faderns rum och med blossande kinder och
flämtande af sinnesrörelse utbrast: »Hvarför har du
förolämpat Alexej Filippovitsch, pappa? Det är illa
af dig, det är ovärdigt att på det viset bemöta en
aktningsvärd och hederlig människa!»
Ivàn Sergejevitsch stirrade med häpna ögon på
dottern. Hans öfverraskning var så stor, att han i
första ögonblicket icke visste, hvad han skulle svara
den oförskämda. För öfrigt började Anjutas
plötsligt uppflammade mod snart dunsta bort igen, och
hon tog skyndsamt sin tillflykt in i sitt eget rum.
Efter att ha hämtat sig från sin häpnad och
noga öfvervägt alltsammans, kom Ivån Sergejevitsch
till den slutsatsen, att det bästa vore att icke
tillägga dotterns uppträdande någon större betydelse,
utan att taga saken från den skämtsamma sidan.
Vid middagsbordet passade han på att berätta en
historia om en kejsardotter, som fick det infallet
att uppträda till försvar för en stalldräng, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
