Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
är klart, att både prinsessan och hennes protegé
framställdes i en ytterst löjlig dager. Ivàn
Sergejevitsch var en mästare i att göra narr af folk, och
alla barnen voro mycket rädda för hans speglosor.
Men denna dag åhörde Anjuta faderns historia kallt
och obesväradt, med en på samma gång uppbragt
och utmanande min.
Och för att ännu tydligare inlägga sin protest
mot den förolämpning, som tillfogats den unge
prestsonen, började hon söka alla möjliga tillfällen att
sammanträffa med honom, antingen hos grannarne
eller på sina promenader.
Kusken Stepan berättade en gång vid
kvällsvardsbordet i drängstugan, att han med egna ögon
sett fröken Anjuta gå och spatsera på tu man hand
med prestsonen i skogen.
»Det var komiskt bara att se på dem! Fröken
gick där och molteg med nedslagna ögon och
svängde parasollen af och an. Och han klef
bredvid henne med sina långa stakar till ben — precis
som en trana! Och hela tiden gick han på och
pratade och fäktade med armarne, och så drog han
plötsligt upp ur fickan en gammal trasig bok och
började läsa upp något för henne ur den, —
alldeles som om han gaf henne en lektion.»
I själfva verket måste det erkännas, att den
unge prestsonen föga liknade den sagoprins eller
medeltidsriddare, som Anjuta kort förut drömt om.
Hans långa, oformliga, tafatta Cest, smala, seniga
Kovalevsky. Ur ryska li äifret. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
