Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
utgjorde hela familjens ständiga skräck. Så ofta
något af barnen förargade honom, blef han
svartblå i ansiktet och de grepos genast af ångest,
att han skulle dö. Och hur skulle det gå, nu då
han drabbades af ett sådant slag! Och så till på
köpet hela huset fullt af gäster! Detta år var ett
regemente inkvarteradt i kretsstaden, i hvars
grannskap Palibino låg, och med anledning af Elena
Pavlovnas namnsdag hade alla officerarne jämte
öfversten infunnit sig och som öfverraskning medtagit
regementets musikkår. .
Festmiddagen var redan längesedan afäten. I
den stora salen en trappa upp voro alla kronor
och kandelabrar tända, och gästerna, som nu
hunnit hvila sig efter middagen och kläda om sig till
balen, började samlas. De unga löjtnanterna drogo
pustande på sig sina hvita handskar, och framför
speglarne trängdes en flock unga damer i luftiga
tarlatansklädningar och ofantliga krinoliner, som
då voro på modet. Anjuta brukade annars förhålla
sig en smula förnäm gentemot hela detta sällskap,
men denna dag formligt berusades hon af allt, som
omgaf henne, — de festligt klädda gästerna,
dansmusiken, det bländande ljushafvet, medvetandet om
att själf vara den vackraste och mest firade på
balen. Glömmande sin nya värdighet af rysk
författarinna, glömmande hur föga dessa små svettiga,
rödbrusiga löjtnanter liknade de idealiska hjältar,
om hvilka hon drömde, sväfvade hon omkring bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
