Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
gå ut och möta postbudet, samt taga ifrån honom
de bref, som voro adresserade till henne, innan hon
bar in posten till generalen. Men denna dag var
hon upptagen af bestyr för gästernas räkning, och
det vanliga postbudet hade olyckligtvis tagit sig
litet för mycket till bästa för att fira nådig fruns
namnsdag, det vill säga att han var dödfull, och
man hade i stället för honom skickat en pojke, som
icke kände till den gängse ordningen. På så sätt
kom postväskan in till generalen, utan att ha
undergått någon föregående granskning och rensning.
Det första, som föll i ögonen på Ivån
Sergejevitsch, var ett rekommenderadt bref, adresseradt
till hushållerskan och försedt med tidskriften
»Epochas» stämpel. Hvad var det för upptåg? Han lät
kalla hushållerskan till sig och befallde henne att
öppna brefvet i hans närvaro. Man kan — eller
rättare sagdt, man kan icke föreställa sig, hvilket
uppträde som följde. Till råga på olyckan skickade
Dostojevski just i detta bref Anjuta honoraret för
hennes berättelser, — omkring trehundra rubel.
Denna omständighet, d. v. s. att hans dotter i
hemlighet erhöll pengar af en obekant mansperson,
tycktes Ivàn Sergejevitsch så skymflig och
förolämpande, att han fick ett anfall af ett häftigt
illamående. Han hade hjärtlidande och dessutom
gallsten i lefvern, och läkarne hade förklarat att hvarje
sinnesrörelse vore skadlig för honom, ja, kunde
förorsaka döden. Möjligheten af en dylik katastrof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
