Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
vistelse i Petersburg endast skulle vara af kort
varaktighet, besökte han dem mycket ofta — tre,
fyra gånger i veckan.
Särskildt trefligt var det, när han kom på
aftonen, och där icke var annat främmande än han.
Då var han ovanligt älskvärd och fängslande.
Ett allmänt samtal kunde han icke tåla; han talade
blott i monologer och det endast under förbehåll,
att alla de närvarande voro honom sympatiska och
lyssnade till honom med spänd uppmärksamhet.
Men voro dessa vilkor uppfyllda, så kunde han
också tala så lifligt, målande och åskådligt som
ingen annan.
Stundom berättade han innehållet i de romaner
han skulle skrifva, stundom scener och tilldragelser
ur sitt eget lif. »Lifvet har gått illa åt mig mången
gång», brukade han säga ibland. »Men så kan det i
stället dessemellan få det infallet att skämma bort
mig och då sker detta så grundligt, så bedårande,
att jag tappar andan af förtjusning.»
Några af Dostojevskis ljusaste minnen voro
enligt hans egen utsago förknippade med utgifvandet
af hans första roman »Fattigt folk». Han började
skrifva den vid helt unga år, medan han ännu var
elev vid ingeniörskolan, och slutade den vid 23 års
ålder, sedan han blifvit officer.
Han skickade in den till en tidskrift, »Den
samtida», som kort förut begynt utgifvas af den då
mycket berömde kritikern Bälinsky och af den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
