Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
henne. Anjuta eldade formligt upp sig i sitt loftal
öfver systern och tilldelade henne alla möjliga
märkvärdiga egenskaper, ja, till slut meddelade hon
Dostojevski, att Tanja också skref vers, — »verkligen
inte alls så dåligt för hennes år!» Och trots den
andras svaga protest sprang hon efter det tjocka
häftet med Tanjas dikter, ur hvilka Fedor
Michajlovitsch därpå med ett lätt småleende läste upp ett
par tre bitar, som han berömde. Anjuta rent af
strålade af belåtenhet. Hur Tanja älskade henne i det
ögonblicket! Hon tyckte, att hon kunnat ge sitt lif
för dessa båda varelser, som hon så högt beundrade.
Tre timmar förflöto omärkligt. Plötsligt hördes
en ringning på tamburklockan, — det var Elena
Pavlovna, som kom hem från sitt besök i bodarna.
Utan att veta om Dostojevskis närvaro, kom hon in,
ännu klädd i hatt, fullastad med paket, och ursäktade
sig för, att hon kom litet för sent till middagen.
När hon fick se Fedor Michajlovitsch sitta där
så hemmastadd, ensam med hennes döttrar, blef hon
mycket öfverraskad och till en början äfven en
smula ängslig. »Hvad skulle Ivàn Sergejevitsch
säga om det här?» var hennes första tanke. Men
flickorna kastade sig om halsen på henne, och då
hon såg dem så glada och strålande, töade också
hon upp, och det slutade med, att hon bjöd Fedor
Michajlovitsch att i all enkelhet äta middag med dem.
Från den dagen umgicks han fullkomligt
obesväradt hos Rajevskis, och i anseende till att deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
