Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
velse och med ett slags förbittring. Klockan var
fyra på morgonen, då jag återkom hem. Det var i
maj månad, och den klara Petersburgsnatten var
ljus som dagen. Jag har aldrig kunnat tåla dessa
nätter; de bringa alltid mina nerver i olag och göra
mig helt ängslig till mods. Det var på samma sätt
nu. Jag kunde icke sofva, utan satt vid det öppna
fönstret, dyster och modstulen — —jag skulle haft
lust att gå och dränka mig — —. Plötsligt hör
jag det ringa på tamburklockan. Hvem kan väl
komma vid en sådan tid? Jag går och öppnar
— — in i rummet rusa Nekrasof och Grigorovitsch
och börja utan att säga ett ord omfamna mig som
galningar — —. Jag begrep ännu ingenting, utan
stirrade endast på dem. Till slut kom jag
underfund med, att de kvällen förut börjat läsa mitt
manuskript — — så där på försök: ’efter en tio
sidor få vi se — —. Men efter de första tio
sidorna följde tio till och så ytterligare och
ytterligare, tills de, innan de visste ordet af, läst ut
alltsammans på en gång. Då de kommo till det
ställe, där Pokrovskis gamle far springer efter
sonens likkista, hade Nekrasof (det berättade
Grigorovitsch sedermera för mig) slagit handen i
manuskriptet och utbrustit: ’Den satans karlen! De
beslöto att genast skynda till mig: ’Ligger han
och sofver, så väcka vi honom, — det kan icke
hjälpas — — det här är för mer än all sömn i
världen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
