Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
»Ni kunna förstå, hvad detta skulle vara för
mig», sade Dostojevski, själf så hänförd af sina
minnen, att han knappt kunde tala af glad rörelse.
»Det är många som haft framgång, de ha fått beröm
och man har lyckönskat dem, — men tänk bara:
till mig kom man springande klockan fyra på
morgonen med tårar i ögonen för att väcka mig, därför
att detta var för mer än sömn.»
Men hur dyrbar än Nekrasofs och Grigorovitschs
sympati var för Dostojevski, så tycktes honom dock
Bjälinskis omdöme af ännu större vikt, och han var
fortfarande rädd för honom. Men äfven denne
stränge kritiker blef alldeles betagen i »Fattigt folk»,
fastän han till en början förhöll sig mycket kyligt
mot den nye författaren. Nekrasof hade
olyckligtvis burit till honom manuskriptet med utropet: »En
ny Gogol har uppstått». — »Nå, sådana växa då
hos er som svampar ur jorden», anmärkte Bjälinski
misslynt, och denna oförsiktiga rekommendation
gjorde honom så afvogt stämd, att han icke på
länge kunde förmå sig att läsa berättelsen. Men då
han slutligen gjort det, lät han genast kalla till
sig den unge författaren. ;
»Jag gick till honom med klappande hjärta»,
berättade Dostojevski, »och han tog emot mig
ytterligt värdigt och förbehållsamt. Han såg länge
stillatigande på mig, som om han sökte utforska mig,
och sade därpå: ’Förstår ni väl själf, hvad det är
ni skrifvit?” Och han frågade detta i så sträng ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
