Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Åna, är det på det viset! tänkte jag. Tillåt mig —
började jag. Icke ett ord, kläd på er. Vi skola
vänta’, afbröt mig öfverstelöjtnanten med ett ännu
mer sympatiskt tonfall.
»Under det jag klädde mig, bläddrade de
igenom alla mina böcker och visiterade rummet, —
de funno icke mycket, men gräfde omkring
öfverallt. Mina bref och papper bundos sorgfälligt ihop
med ett snöre. Poliskommissarien ådagalade
härunder stor förtänksamhet; han kröp in i
kakelugnen och gräfde med mitt pipskaft i askan. På
hans befallning steg gendarmen upp på en stol och
skulle därifrån klättra vidare upp på kakelugnen,
men gesimsen lossnade, och han föll med brak ner
först på stolen och sedan i golfvet. Då kände sig
de bägge skarpsinnige herrarne öfvertygade om, att
det icke fanns något ofvanpå kakelugnen.
»Vi tågade ut, ledsagade af den förskräckta
värdinnan och hennes dräng Ivån, som också var
mycket förskräckt, men såg på med ett slags slö
högtidlighet, lämpad för tillfället.
»Utanför porten stod en vagn. Vi foro längs
med kanalen till Kedjebron*. Där var spring och
rörelse och en massa folk. Jag träffade många
bekanta, som alla voro sömniga och tystlåtna. En
ämbetsman tog emot oss — — — oupphörligt
anlände herrar i ljusblå uniformer med nya offer.
* Där hemliga polisen är stationerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
